Doften av dig sitter fortfarande kvar i mitt täcke.
Fan det är helt sjuk sättet du får mig att känna.
Och nu.. nu så känns allt bara tomt.
Som om inget har någon mening längre..
Men så känner kanske alla, efter dem blivit lämnade.

Nu har jag mist min pojkvän, fast kanske inte min bästevän trots allt.
Ah, näru läser det här är det väll ingen nyhet hur jag känner.
Vi snackade ju klart igår, även fast det inte känns så.
Det känns fortfarande som om vi hör ihop, på något sätt.
Som om jag bara skulle kunna ringa hit dig, som förut.
Fast dem känslorna försvinner väll.. precis som för dem andra som blivit lämnade.

Jag kommer inte klara att kolla på andra, inte för tillfället.
Jag känner bara för att stänga in mig och gå i koma i någon vecka.
Ni vet, bara stänga av kontakten med omvärlden,
vakna upp och fråga vad klockan var och vilken dag det var.
Fast dem känslorna fadar kanske med tiden, som dem gjort för alla andra som blivit lämnade..